En smyg-kik på vad jag kommer att bjuda på under utställningen 25-27 april (och en liten skymt av min arbetsbänk):
Steg ett
Steg två
Steg tre
Jag inser nu hur dumt det är av mig att avslöja detta i efterhand, men nu är det som det är. Hade jag varit aningen smartare och haft min lilla blogg i tankarna så hade ni kunnat uppleva Grafikskolans Modevisning “Works of Paper” live. Tillställningen ägde rum i fredags från och med klockan sju, och var invigningen av utställningsserien “CMYK”.
Det är förstaårseleverna som står för fyra blandade utställningar där jag själv tillhör den sista, vilket enligt logikens alla lagar självfaller blir grupp Key-color. Jag kommer att visa lite smygbilder här, och kommer även att uppdatera med mer information. Se till att komma på vernissage 25 april klockan sju!
Dagens outfit:
På huvudet: fågelbur med fågel, gjord av papper och än mer papper (samt en liten fågel i som sitter på en gunga). Vit.
Uppe: framsida gjord av papier-mâché, helt öppen rygg. Halterneck. Guld och gräddvitguldrandig. tårtspetsar. bak hade jag en ryggbonad utformad som tre små grenar/buskar med tre små fåglar. Perfekt att råka peta folk i ögonen med!
Nere: Kjol, även den gjord av papier-mâché, sedan grundsprejad och översållad med små och stora loppor vikta utav guldfärgad, medaljongmönstrad tapet.
Hej!
Nu är jag tillbaka igen efter en inspirerande och ögonöppnande äverntyrsresa till den amerikanska östkusten. Denna resa, jungfrufärd (?), kommer jag att återkomma till lite senare. Tills dess, håll till godo med ännu en färgställning (som kanske för tankarna till returpapp? eller slafsig köttfärssås? med rätt skärm ser det riktigt mysigt ut). och så ett minus för kass kvalité, men vi överlever.
Klassikervarning, känner jag.
Och på den åttonde dagen skapade Gud färgen. Eller så var det jag som återupptäckte verkligheten. Svartvitt kallade jag denna bild för ostindiefararen. Om den någon gång skulle få en oficiell titel har jag tummat lite på “Ship on your shoulder”. Jag är otroligt mycket för innebörd, och engelska idiomatiska uttryck har jag aldrig haft någon emot när man väl springer på dem.
Annars vill jag inte påstå att de är alltför enkla att haffa.
Återigen. Varde färg! och så ger jag mig av på en resa över oceanen, jag med.
Sedär. En en-och-en-halv-veckas stenlithokurs senare och ännu ett hus. Handkolorerat i efterhand.
Digitalt måleri och blandteknik. En tänkt svensk filmatisering av John Steinbecks bok “The Wayward Bus”.
Format: A2
En skiss som är ungefär en månad gammal, vilket slutligen resulterade i detta:
Bokomslag för “Montecore”.
Format: A5
Klickbara bilderUppgiften var att välja en låt och sedan utforma CD, konvolut samt affisch till den.
Det ni ser är “Let the distance together again” av Conor Oberst och Britt Daniel.Affischens format är A3
